110211 Resdag, -23 grader
Pappa passade på att klippa sig på morgonen. Då sa jag till pappa: -Pappa, jag tror att du har lite hår på golvet. Och så pekade jag på hårtussarna och himlade med ögonen.

Jag hade lite feber på morgonen, men mamma och pappa bedömde att det inte var så farligt.
Lukas lunginflammation höll på att bli bättre av penicilinet. Dessutom så trodde doktorn att han skulle må bra av att komma till solen.

Vi packade oss in i bilen och for till Kallax. Där träffade vi farmor och farfar. Dom skulle ju åka med oss till solen. På flygplatsen så lekte jag i legobilen och det var flera barn där. Till slut var det dags att gå ombord. Under flygresan fick jag en febertopp och sov nästan hela resan. Det gick bra för Lukas att flyga, trots förkylningen.
Sent på kvällen kom vi fram och då sa jag till mamma (lite yrvaket): -mamma, jag trodde att vi skulle åka till solen? (solen har ju redan gått ner).
Vi fick vårat bagage och tog bussen till hotellet. När bussen började att åka på dom krokiga vägarna så kräktes jag. Busschauffören var snäll och for direkt till vårat hotell. Där mötte mommo och poppo oss. Dom bodde ju på samma hotell som oss och vi bodde nära dom. Vi bodde även nära lekplatsen och badet, men både jag och Lukas fick ta det lugnt första veckan.

Trots sjukdomarna så kunde vi ta oss lite promenader om dagarna. Både jag och Lukas sov gärna i vagnarna. Några dagar var vi ner till havet och en dag var mamma, mommo och farmor på utflykt. Till slut fick jag bada i "havet" (poolen) och då träffade jag en finsk pojke i badet. Han hade också Blixten på sina kläder och var i samma ålder som mig.

En dag var Lukas och jag med mommo, poppo, farmor och farfar medans mamma och pappa gick ökenpromenaden till Maspalomas. Det gick bra och vi hade det trevligt på hotellområdet.

På kvällarna gick vi ut och åt. När vi passerade den "stora restaurangen" så sa jag: -där fick jag äta välling och glass. Jag kände igen restaurangen från förra året, då jag var där med farmor, farfar, pappa och poppo.
Jag kunde även peka ut ett visst hotell: -Där bodde farmor och farfar (förra året).
Enklast var att jag fick äta innan vi gick ut på kvällarna och åt, för annars blev jag så hungrig och hade svårt att sitta still. Bästa restaurangen var den med lekhörnan. Där fanns massor av leksaker och jag hade inte svårt att fördriva tiden.

Under resan har Lukas blivit mycket piggare och har nu lärt sig att gå. Han kryper mindre och mindre, men håller gärna någon i handen när han går. Han har även lärt sig att mat är gott och vill prova allt vi äter. Han äter mycket större bitar, men är väldigt noga med att tugga ur innan han tar nästa tugga.

Det var jobbigt att vinka av mommo och poppo när dom skulle åka hem. Först ville jag inte prata med dom eller kramas, men när dom gick till bussen så blev jag jätteledsen. Då gick mamma och jag dit och kramades och vinkade till dom.

På kvällen var vi till Yumbo och åt. Efter maten gick vi ner till lekplatsen och hopptältet. Det var kul.

Snart var det dags även för oss att packa ihop och göra oss klara för hemresan. Mamma försökte förbereda mig på att dom skulle väcka mig mitt i natten, men när hon väl gjorde det så sa jag: -Jag vill sova mer i sängen.
Jag passade även på att säga till mamma: -Glöm inte mina leksaker.

Resan hem gick bra, trots att Lukas blev dålig i magen och sov dåligt. Jag tittade en hel del på min tv och pysslade lite i pysselböckerna. Jag var vaken hela resan, ända till vi skulle till att landa. Då somnade jag och blev jättearg och grinig när pappa väckte mig. Jag hade ju ändå varit vaken ända sedan klockan 4 på natten, så då får man vara lite grinig.
När vi kom hem så var det -7 grader, men under hela resan var det mellan -25 och -30 grader här hemma, så det var mycket skönare där vi var.

Det är som dom säger: Borta bra, men hemma bäst! Ääääntligen fick jag äta blodpudding och leverpastej igen. Kram Elias